Glada passagerare precis ombord |
Kön till incheckning |
Kryssningen som vi åkte på heter Costa Classica, från italienska bolaget Costa Cruises. Besättningen bestod mestadels av italienare och kineser.
Ovetandes av vad
resan hade att erbjuda.
Maten var all inclusive, och alla åt och betedde sig som hyenor. De gick före i buffékön, knuffades, tog mer mat än va de orkade äta. Såg en gammal gumma ta fyra apelsiner. De är knappt att hon kan bära dom till bordet, men vem fan äter fyra apelsiner!?
Vi är inte från pryda familjer, men vi vet i alla fall hur vi ska uppföra oss. Det fanns olika matstationer där det stod en kock och serverade. På pastastationen stod en italienare och serverade sörja. På kinamatstationen serverade dom ångkokta köttfyllda bullar som vi bytte namn till fettfyllda bullar. Vart tog köttet vägen? Vi anser oss inte vara kräsna, men maten dög inte ens för hundar. Tyvärr (!) finns inga bilder på maten. Ruggiga bilder i så fall.
På kvällen satte vi oss på baren och jag beställde in något jag sent skulle glömma. En irish coffee som bara finns på Costa. Kaffet smakade äckligt och sprutgrädden var äcklig. Whiskeyn smakade inte äckligt, för att den smakade ingen alkohol.
Det var stopp i duschen, och vi stod bokstavligen i vårt egna smuts och duschade. Rörmokaren fick komma två gånger.
Så illa bränd att jag inte kunde gå |
När fartyget nådde hamnen i Hongkong igen trodde vi att allt var över. Men det var kaos att hitta våra pass som de hade förvarat hos dom. De började räkna upp hyttnumrena för att dela ut passen, och alla passagerare började göra uppror för att det tog så långt tid. De ropade också endast upp på mandarin! Det var många som var utländska som oss och speciellt Beckie som inte förstår mandarin. Jag blev så irriterad att jag gick fram och tvingade dom att ropa upp numrena på både kinesiska och engelska.
![]() |
Costa Concordia 20120113 |
Låt oss också tillägga att kryssningsfartyget från samma bolag, Costa Concordia, gick på grund den 13e januari 2012 och tog minst 30 liv. Och vi som var glada att vi överlevde Costa Classica.
Att vara där var en känslosam upplevelse, men nu i efterhand kan vi skratta åt det. Vi hade det bra jämfört med passagerarna på Concordia.
Hur många rishattar ska vi ge dom, Beckie?
Jag har aldrig känns sån stor hemlängtar i mitt liv, inte heller blivit så utpekad, uttittad och utskrattad av mina brännskador. Rishatten av. Min rishatt av för hur folket betedde sig vid buffén, jävla gamar. Det var som sista maten som fanns kvar på Tellus, fettbullar och sörja. 0 av 5 rishattar.![]() |
En specialgjord rishatt för Costa |